Maven

Vi fick Maven när hon redan var 6 månader gammal. Hon föddes i april 2006. Hon är väldigt tillgiven och älskar oss och sitt hem. Här är ett par historier från min dagbok om Maven.

Maven (svart smoke blandras)

Oktober 2007, besök från mannen som hittade Maven

Otto, som vi fick Maven av (via Joakims pappa) kom förbi igår och ville hälsa på Maven. Han inte träffat henne på nästan ett år. Nu fick vi höra mer av Mavens historia. Hon och hennes syskon blev övergivna av deras mamma som gav sig av utan att komma tillbaka när de var runt en månad gamla. Hon höll sig i närheten tills de hittades av Otto och försvann. Förmodligen har något hänt henne. Maven var minst av alla kattungarna och de trodde inte att hon skulle klara sig, men det gjorde hon. Otto och hans familj tog väl hand om dem. Alla kattungarna var väldigt snälla och vänliga mot alla. Maven var vildingen i kullen, hon tyckte om att springa genom skogen och ut på fälten. Jag trodde inte att Maven skulle komma ihåg en man som tog hand om henne i 6 månader av hennes liv, eftersom hon inte såg honom på så länge och hon var så liten när hon kom till oss. Men något underligt hände när han kom in i lägenheten och hälsade på henne. Maven hälsar alltid på våra gäster, kollar in dem, markerar dem med sina kinder och sedan går hon för det mesta undan och är för sig själv. Nu ville hon inte hälsa på Otto – hon protesterade en aning när han lyfte upp henne och kramade henne. Jag tog Maven i min famn och kramade och klappade henne. Jag förstod inte vad som pågick, men hon ville iväg. Jag satte ner henne på golvet och hon sprang iväg och gömde sig i en papperspåse som stod på golvet i vardagsrummet och såg rädd ut. Jag har inte sett Maven rädd sedan hon träffade Leroy för första gången och han fräste åt henne. Och då var hon mer paff än rädd. Hon är en väldigt modig liten katt och är inte rädd för någonting. Jag satt på golvet och talade mjukt till henne medan jag lyssnade på Otto berätta om sin familjs katter och om Maven när hon var liten. Jag var säker på att han var en uppriktigt varm och öm människa och förstod inte alls Mavens underliga beteende. Otto stannade i 5-10 minuter, sedan var han tvungen att ge sig av. Jag kom tillbaka och talade mjukt till Maven som fortfarande satt i papperspåsen. Hon vågade sig sakta ut, tittade igenom lägenheten och gick till sovrummet. Där hoppade hon upp på sängen och började spinna, krama mig med hennes framtassar, puffade sin panna mot min och fullständigt översköljde mig med så mycket kärlek att jag blev alldeles överväldigad och grät nästan. Då förstod jag. Hon kände igen Otto. Hon ville inte lämna sitt hem, sina människor och hennes liv hon har här och åka tillbaka. Jag vet att hon togs väl hand om där hon var, men hon älskar oss och sitt hem så innerligt… Jag kramade och kramade och höll Maven i famnen, och hennes lena päls blev alldeles våt av mina tårar medan hon höll sig kvar och kramade och kramade mig tillbaks. Ingen visar sin kärlek så starkt och tydligt som hon gör. Vi älskar henne så mycket och hon älskar oss.

WP Like Button Plugin by Free WordPress Templates